Historik

I oktober 1899 instiftades Föreningen för Svensk Hemslöjd av Lilli Zickerman med prins Eugen som ordförande.

Lilli Zickerman var apotekardotter från Skövde där hon sålde egna mönsterkompositioner. Detta jämte en kurs vid Handarbetets Vänner sy- och vävskola tycks ha varit hennes enda formella meriter för den kommande verksamheten. 1897 års Stockholmsutställning hade en stor avdelning med äldre och nyare slöjd.

Den största anledningen till Lilli Zickermans engagemang var därför, dels oron för att den moderna tidens industrialism höll på att tränga ut den småskaliga folkkonsten och det långsamt handgjorda, dels behovet av att dokumentera de unika skatter som ännu fanns kvar i Sverige. Med detta som bas ville hon vidareutveckla slöjden i samklang med samhällets modernisering.

Lilli Zickerman reste riket runt i början av 1900-talet. Hon tog 24 000 fotografier, de flesta föreställande textil folkkonst. Delvis färglagd, förvaras dessa idag på Nordiska museet. Lilli Zickermans vision var också att skapa nytt på grundval av det gamla, bland annat för att på detta sätt kunna ge arbete åt människor i glesbygd. Material lämnades av hemslöjdens representanter, som också hämtade och betalade för de färdiga föremålen innan de fraktades till Svensk Hemslöjds butik i Stockholm.

För att uppmuntra till kunskap och vidare utveckling startade hon också en vävskola i Vittsjö i Skåne. Ledare för denna blev Märta Måås-Fjetterström. Här fanns även en avdelning för mönsterkomposition, både för textil och möbler.

 

Prins Eugen som ordförande

Utan pengar och förbindelser lyckades hon intressera kronprinsen, sedermera Gustav, att ställa sig som beskyddare för en förening med syfte att utveckla den svenska slöjden. Prins Eugen blev dess ordförande och en rad kända stockholmare ingick i styrelsen. Föreningen grundades den 7 oktober 1899 och fick namnet Föreningen för Svensk Hemslöjd. Prins Eugen förblev dess ordförande till sin död 1947. Genom hans insatser blev hemslöjden socialt accepterad, vilket var orsaken till dess framgång.

Butiken får en central plats

En försäljningslokal ordnades i Stockholm. Slöjdare söktes upp, fick material och mönster till sina arbeten. Inlämningsställen för slöjdprodukter ordnades på många ställen i landet. Möbelsnickerier, knyppelskolor och vävkurser inrättades. Omsättningen steg för varje år och föreningens vår- och höstutställningar var evenemang där publiken trängdes och tidningspressen berömde. Genom många och långa resor fick Lilli Zickerman insyn i den folkliga slöjdens karaktär i olika delar av landet.

De mest kända konstnärerna

De mest kända konstnärer som försåg Svensk Hemslöjd med modeller i början på 1900-talet var Anna Wettergren-Behm, Lotten Zeinwoldt, Lars Israel Whalman, Elsa Gullberg, Märta Måås-Fjetterström och Märta Ghan. (Källa ”Lilli Zickermans Bästa”).

År 1903 bildades Vadstena knyppelskolor på initiativ av Ingeborg Petrelli och verksamheten anslöts till Svensk Hemslöjds. Den första lokala hemslöjdsföreningen bildades i Leksand 1904. Initiativtagare var Gustav Ancarkrona

Betydande utställningar

För att sprida intresse och kunskap om hemslöjden har föreningen själv anordnat eller deltagit i en mängd utställningar. Här följer några av de största: Stockholm 1909, Baltiska utställningen i Malmö 1914, jubileums-utställningen i Norrtälje 1922 samt bostadsutställningen i Göteborg 1905.

Utställningar utomlands har bl a varit: London 1920 och 1931, Paris 1925, där föreningen tilldelades Grand prix för de utställda textilierna och guldmedalj för spetsarna, Basel och Zurich 1926, Amsterdam 1928, Chicago 1934, Paris 1937 och på Världsutställningen i New York 1939.

Världsutställningen i New York

Vid världsutställningen i New York 1939 visade Sverige det bästa man kunde uppbringa inom olika tillverkningsgrenar av föremål i trä, textil, silver och annan metall samt keramik. Där fanns även alster av hemslöjd, vilka fått en modern formgivning (Swedish modern). Hemslöjden kom att bidra till en stil som på bostadsområdet innebar ljusa interiörer, lätta flyttbara möbler och textilier som vävts i klara, gärna blonda färger, samt en sparsam dekor.

Spridning av kunskap

Flera skolor och kurser upprättades för att bevara och sprida kunskaper om tekniker och mönster inom den svenska slöjden. Detta var en framträdande roll i hemslöjdsföreningarnas verksamhet. År 1913 upprättade föreningen i Vittsjö en vävskola under ledning av Märta Måås-Fjetterström för vävnad huvudsakligen av större mattor i rölakan och flossa. Mellan Fjetterström och föreningen träffades ett avtal som förband henne till att utbilda 5 frielever per år. År 1919 grundade hon en egen verkstad i Båstad. Genom ingripande av föreningen för att bevara den utdöende konstarten knyppling med de fintrådiga spetsarna, grundades i Vadstena hösten 1903 en knyppelskola.

I mitten av juni 1939 kom, på Lilli Zickermans initiativ, den första kartongen med Mönsterblad, något som omedelbart blev en succé. Den första som innehöll mönster för olika typer av mattor följdes av fjorton stycken till med teknikbeskrivningar och mönster för broderi, bomullsvävar, träsnickeri, ryor, trasmattor med mera.

Källa ”Lilli Zickermans bästa”